När män misslyckas på jobbet misslyckas de uppåt

När män misslyckas på jobbet misslyckas de uppåt. De blir de befordrade. Håller du med?

Det är när jag tittar igenom Netflix-serien “Inventing Anna” jag börjar reflektera över mina tidigare arbetsplatser och hur olika män och kvinnor (och kanske även dem som identifierar sig som annat) kan bli straffade när vi misslyckats – beroende på kön.

Mellanchefen hade kränkt och mobbat andra kollegor, manliga och kvinnliga, under en längre tid. Många var rädda för att gå till arbetet och flera grät i smyg på toaletterna. När den ohållbara situationen väl uppdagades till chefens chef fick mellanchefen löneökning och ännu mer mandat. Det är en av flera exempel jag själv varit med om.

För att få fler perspektiv och erfarenheter samlar jag ihop ett gäng vänner, män och kvinnor. 8/10 håller (dessvärre) med! Män befordras medan kvinnor straffas och förödmjukas som konsekvens.

Hur kan det vara så?

I arbetet med att coacha medarbetare och chefer till ökat civilkurage, mående och arbetsglädje tipsar jag och kollegorna på Lika Olika om att hantera negativ favorisering på följande sätt:

  1. Säg ifrån! – Ta armkrok med alla kollegor som vill få till förändring. Vi blir starka i nummer. Kräv förändring!
  2. Ta hjälp – Där det finns fackliga representanter ta deras hjälp.
  3. Prata om det – det kan bli en fruktansvärd arbetssituation då härskare får fortsätta. Få dina erfarenheter och känslor ur systemet – prata med kollegor, vänner, dagboken eller en terapeut. Och skäms inte över det!
  4. Var inte rädd – Kommer jag råka illa ut om jag säger något, är en naturlig fråga i en situation där dem som gör fel inte får konsekvenser. Men, var inte rädd. Fråga istället dig själv, är detta en arbetsplats för mig? Är rädsla och orättvisa hållbart för mig?

Glöm inte, du ska må bra och trivas på den plats du ska tillbringa majoriteten av dina vakna timmar. I bästa fall så förändras situationen till det bättre när du eller ni säger ifrån – ordentligt.

Vad är din erfarenhet? Dina tips?

Vill du ge dina kollegor en föreläsning att behålla, länge? Vill du lyfta fram viktiga strategiska beslut men använda en extern röst. Önskar du att konkretisera känslor i relation till omorganisation, nytt ledarskap, otrygghet eller stress. Eller kanske vill du inspirera de anställda att motiveras, engageras och ta nya krafttag? Kanske har ni det hur bra som helst tillsammans och vill behålla detta.

Oavsett vad behovet är, så kan vi skräddarsy ett boostande, tydliggörande och gripande paket som får er att lyfta taket tillsammans.

Kram

Mary Juusela

0 Comments3 Minutes


Jag lämnade min relation – för att lära mig att leva med mig

Som ”duktig” flicka lärde jag mig i barndomen att göra som jag blev tillsagd. Eller ännu bättre, att lista ut vad som förväntades av mig och göra det INNAN någon bad mig. Hemma, i skolan, på fritiden. Det gav extra poäng. Såväl hos åskådaren som i mig. Alltid.

Som tjugo-trettio någonting hade jag fullständigt anammat livsstilen som ”duktig”. På arbetet tog jag på mig mer än jag klarade av, jag sa sällan min mening utan hellre vad jag tänkte att kollegan eller chefen önskade, i de sociala relationerna var jag den som ”alltid ställde upp” och på hemmaplan gick jag med på sex trots att jag inte alltid ville. Behaga. Behaga. BEHAGA!

Vakna. Ångest. Sätta på en glad fasad. Gråta i smyg på toaletten. Tvätta ansiktet. Somna tyngd. Så var livet under väldigt många år. Jag hade tappat bort vem jag var.

Jag behövde en förändring.

Hur skulle jag bryta mig fri? För att stanna upp och börja om. Hur tvingar man sig själv att lära känna sitt inre? Jag längtade efter att ta reda på vem jag egentligen är och vill vara. Mitt största hinder, det som skrämde mig mest, men vilket jag också anade var den enda vägen framåt var:

Ensamhet.

Aldrig i livet! Det är bara att bita ihop och leva vidare på invand bana, bestämde jag mig för. Så jag fortsatte ytterligare några destruktiva år.

Tills en dag. Jag hade fått nog. Äntligen.

Det räcker nu! Jag vill inte mer!

Den stunden då jag sa att jag ville bryta min relation för att må bättre själv glömmer jag aldrig.

Adrenalinet pumpade, det nya livet pockade och ”handbojorna” av rädslor jag tvingat på mig som barn lossnade.

Frihet.

Det tog två år av ångest, panikattacker och ännu mer tårar att genomgå metamorfosen att gå från ”duktig” till ”självständig”. Men jag tog mig igenom det. Själv.

Idag känner jag mig själv bättre än någonsin, säger min mening såväl i arbetssammanhang som hemma, jag väljer var, när och för vem jag ”ställer upp” och jag går aldrig mer med på sex för någon annans skull.

Om du står i början av din resa för ett bättre mående. Kom ihåg följande:

  1. Det är läskigt.
  2. Du klarar det.
  3. Stålsätt dig, förändring tar tid.
  4. Det är värt det. DU är värd det.

Kram

Mary Juusela

0 Comments3 Minutes


Är du mer värdefull för att du gått/går på en prestigefylld institution?

Ett dolt behov på våra universitet och högskolor ligger i att stärka individens självkänsla och grundtrygghet, vilket är tydligt efter samtal med studenter från såväl Chalmers, Handelshögskolan i Stockholm, KTH mfl.

Under titeln ”More than my merits” föreläser jag på uppdrag av universitetet och högskolor för svenska och internationella studenter vid om egenvärde och vad som egentligen spelar roll över tid för din egen utveckling.

Kom ihåg:

  1. Du är inte dina meriter.
  2. Om du misslyckas är det inte kört.
  3. Ditt värde är inte i vad du presterar, utan i vem du är.
  4. För att nå din fulla potential måste du först och främst må bra och leva ett balanserat liv.
  5. Din hälsa är mer värt än titlar, pengar och anseende.

Under mina egna år på Handelshögskolan i Stockholm fick även jag min dos av ett mer ”elitistiskt” synsätt. Visst påverkar det individen att dagligen möta ett mantra om status, pengar och anseende, och att det är det enda som räknas. 

För att stå emot krävs självkännedom, grundtrygghet och vad jag kallar ”livlinor”. Det vill säga människor som påminner dig om din egen ”litenhet på jorden” och om vad som egentligen gör människor värdefulla. För mig var det min familj som var den balansen.

I mitt arbete med Lika Olika-metoden möter jag ofta chefer, arbetsgrupper eller till och med hela organisationer som anser sig vara något förmer än ”alla andra”. Man har ett tydligt ”vi” och ”dem” och är litet intresserad av att justera den uppfattningen. 

I mina min tioåriga studie kring potential, prestation och hälsa är det ändå tydligt – vill man nå himlen behöver man mångfalden. 

I detta fall kan mångfald innebära att vilja arbeta med dem som har en helt annan akademisk bakgrund än du. Eller för den delen, ingen akademisk bakgrund alls.

(Fint att få äran att boosta internationella ingenjörsstudenter på Chalmers i just detta. Ni ska ju räcka länge!)

Mary Juusela

0 Comments2 Minutes