Hälsa

Som tjugo-trettio någonting hade jag fullständigt anammat livsstilen som ”duktig”. På arbetet tog jag på mig mer än jag klarade av, jag sa sällan min mening utan hellre vad jag tänkte att kollegan eller chefen önskade, i de sociala relationerna var jag den som ”alltid ställde upp” och på hemmaplan gick jag med på sex trots att jag inte alltid ville. Behaga. Behaga. BEHAGA!

Vakna. Ångest. Sätta på en glad fasad. Gråta i smyg på toaletten. Tvätta ansiktet. Somna tyngd. Så var livet under väldigt många år. Jag hade tappat bort vem jag var.

Jag behövde en förändring.

Hur skulle jag bryta mig fri? För att stanna upp och börja om. Hur tvingar man sig själv att lära känna sitt inre? Jag längtade efter att ta reda på vem jag egentligen är och vill vara. Mitt största hinder, det som skrämde mig mest, men vilket jag också anade var den enda vägen framåt var:

Ensamhet.

Aldrig i livet! Det är bara att bita ihop och leva vidare på invand bana, bestämde jag mig för. Så jag fortsatte ytterligare några destruktiva år.

Tills en dag. Jag hade fått nog. Äntligen.

Det räcker nu! Jag vill inte mer!

Den stunden då jag sa att jag ville bryta min relation för att må bättre själv glömmer jag aldrig.

Adrenalinet pumpade, det nya livet pockade och ”handbojorna” av rädslor jag tvingat på mig som barn lossnade.

Frihet.

Det tog två år av ångest, panikattacker och ännu mer tårar att genomgå metamorfosen att gå från ”duktig” till ”självständig”. Men jag tog mig igenom det. Själv.

Idag känner jag mig själv bättre än någonsin, säger min mening såväl i arbetssammanhang som hemma, jag väljer var, när och för vem jag ”ställer upp” och jag går aldrig mer med på sex för någon annans skull.

Om du står i början av din resa för ett bättre mående. Kom ihåg följande:

1. Det är läskigt.
2. Du klarar det.
3. Stålsätt dig, förändring tar tid.
4. Det är värt det. DU är värd det.

Kram

Kötiden att ens få komma till Centrum för ätstörningar har varit 9 månader. Efter dagens avstämning för inledande screening, där jag tyvärr ”passerade med råge” (vilket innebär svåra ätstörningar och skev kroppsbild), väntar nu ytterligare 18 månaders väntan.

Jag tänker på alla unga tjejer jag mötte i korridorerna. Nej! Det är fel. De ska inte behöva vara här. De är unga, vackra och underbara precis som de är.

Sluta! Bara sluta med alla påhopp på andras kroppar. Det skadar för en livstid framåt när du talar om hur ”fel” någon ser ut. Tänk efter hur du skojar med arbetskollegorna, lyft de positiva sakerna med andra och hoppa över de taskiga och på träningen, tänk efter hur du tittar på andra (nedlåtande eller beundrande) beroende på deras kroppar. Och framför allt, se till att du inte avlämnar negativa värderingar om andras människovärden baserat på kroppsstorlek eller utseende hemma vid köksbordet till din familj.

Varje vecka står jag med Lika Olika såväl i näringslivet som i våra svenska skolor och försöker stötta såväl HR som elevhälsan med att få våra barn (dina och mina) och oss vuxna barn (du och jag) att känna att vi duger. Men jag behöver DIN hjälp.

Det är en strålande vacker dag. Låt oss skina ikapp och lyfta fram de bästa sidorna i mänskligheten. De empatiska och snälla.

DU kan göra livslång skillnad.

Kram