Här står jag nu 39 år gammal med svåra ätstörningar. Bara för att någon tyckte att det var roligt att ropa ful och fel i högstadiet. Det känns sådär, vilket man ser i mina ögon och munnens skeva leende. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Det blir konsekvenser på det vi gör mot varandra.
Kötiden att ens få komma till Centrum för ätstörningar har varit 9 månader. Efter dagens avstämning för inledande screening, där jag tyvärr ”passerade med råge” (vilket innebär svåra ätstörningar och skev kroppsbild), väntar nu ytterligare 18 månaders väntan.
Jag tänker på alla unga tjejer jag mötte i korridorerna. Nej! Det är fel. De ska inte behöva vara här. De är unga, vackra och underbara precis som de är.
Sluta! Bara sluta med alla påhopp på andras kroppar. Det skadar för en livstid framåt när du talar om hur ”fel” någon ser ut. Tänk efter hur du skojar med arbetskollegorna, lyft de positiva sakerna med andra och hoppa över de taskiga och på träningen, tänk efter hur du tittar på andra (nedlåtande eller beundrande) beroende på deras kroppar. Och framför allt, se till att du inte avlämnar negativa värderingar om andras människovärden baserat på kroppsstorlek eller utseende hemma vid köksbordet till din familj.
Varje vecka står jag med Lika Olika såväl i näringslivet som i våra svenska skolor och försöker stötta såväl HR som elevhälsan med att få våra barn (dina och mina) och oss vuxna barn (du och jag) att känna att vi duger. Men jag behöver DIN hjälp.
Det är en strålande vacker dag. Låt oss skina ikapp och lyfta fram de bästa sidorna i mänskligheten. De empatiska och snälla.
DU kan göra livslång skillnad.
Kram
